Så kommer vi då till mig... lille T kom ner till mig klockan SJU på morgonen!!!!! KLOCKAN SJU!!!! Fattar ni hur trött jag är?! Jag menar, jag fick inte lägga mig förrän mot ETT på natten!!! Helt sinnes! Vet inte vad jag ska ta mig till. Inte kunde jag somna om heller.
Så vi har haft barneTV på och jag har förstökt att somna om. När inte det gick startade jag upp datorn och började läsa lite bloggar som jag har missat. Men liksom VAFAN! Sju?!
Klockan är nu halv tolv. Har alltså varit vaken 4½ timma. DET ÄR SÖNDAG FÖRFAN! Och jag ska jobba ända till någon gång ikväll! Fan...
Och har kört J på träning, så måste vänta tills jag kan hämta honom igen. Fan... jag är så trött...!
Sen vart jag så jävla chockad och rädd igår kväll!
Sandra, Emmelie och jag hade för några helger sedan en diskussion om Andar. Vi läste lte på internet och sådant. För första gången (när jag tänker efter har det skett många gånger) så reagerar jag på att Findus (katten) bara stirrar på dörröppnnigen till TVrummet. Det är ingen där. Tidgiare har jag bara trott att han tror att det är hans mor eller syster, trots att det aldrig har vrit någon där. Inte heller har det varit någon spelande skugga.
Så kom jag att tänka på det som T fortalte mig för några månader sedan. Att för några år sedan så fanns det en swimmnigpool i hagen. Under en fest var det någon som dog (minns inte om han drunkade eller vad som skedde). Jag är inte mottaglig - tror jag inte i alla fall.
Vilket som kom jag och tänka på allt detta och Findus kröp under täcker för att undkomma (?) dörröppningen. Jag var nite rädd som man kan tänkas bli. Menar, det var inte samma känsla som när man blir rädd under en skräckfilm. Jag blev bara rädd på den måten som att tårarna bara rann. Jag ringde då till Sandra, som vart så orolig för mig att hon tvingade Madde att ringa mig. Älskar er tjejer <3
Vilket som.... jag var sjukt rädd, men lyckades somna tillslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar