arg

Ibland blir jag så sjukt jävla trött på allting omkring mig. Det är verkligen sant att det bara är min familj som betyder något i Sverige. Jag har verkligen allting i Norge numera. Och det känns på nåt vis sorgligt. Jag älskar mina vänner i Norge, men de bor alla på olika ställen i Sverige och man kan inte bara besluta spontant att ses om nu alla skulle besluta sig för att flytta tillbaka till Sverige igen. Äe fan vad jag längtar tillbaka till mina Norgetjejer, jag hatar skiten som Sverige innebär. Eller iaf dom man tror ska ta sig tid till en här. Fyfan. Och inte kan man bara dra till samma ställe med brorsan - han hade säkert velat men han är för "liten". Helvetesskit är det.