Okej, så jag har fuckat upp totalt igen...
Det går inte att säga sanningen - för då blir folk sura.
Det går inte att ljuga - för då blir folk sura.
Det går inte att säga en vit lögn - det kommer fram o då blir folk sura...
Det går inte att inte säga någonting - folk blir tillslut sura.
Så hurfan ska jag göra?! Alla säger att man kommer längst med sanningen. Varför blir man då så jävla hatad för att man säger som man tycker? Om man förskönar sanningen en aning, så blir dom inte nöjda ändå eftersom man inte sa hela sanningen från början!
Jag älskar mina vänner av hela mitt hjärta och jag tror fan att jag är socialt handikappad för jag börjar fundera på om jag har någon som helst aning om vad jag håller på med. Vad jag än gör blir folk arga på mig, och blir inte dem arga på mig så blir jag arg på dem.
Alltså så måste det betyda att det är något stort fucking fel på mig! Och hur ska man bättra på det? Det går fan inte... jag vet inte alls hur jag ska göra för att förstå!
Hade fan önskat att man kunde ta tillbaka allt man sagt som fått folk att bli arga, men gjort är gjort - sagt är sagt. Det går inte att ändra på. Ändrar man sedan sin "historia" då blir folk också sura! FAN! Jag är hemsk, det har jag vetat länge, men såhär hemsk? Jag hatar att göra folk sura/ledsna/ besvikna och av någon anledning gör jag folk detta hela tiden numera. Aldrig blir det något bra. Och inte kan man lägga sig ner o dö heller - eftersom det inte är något synd om mig egentligen! Bara nåt stort fel...
Hatar skiten så oerhört! Sanningen suger - för den sårar folk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar