Woaw

Just shoot for the stars
If it feels right
Then aim for my heart
If you feel like
And take me away, make it okay
I swear I'll behave
Shoot for the stars or reach for the stars.
Sic itur ad astra

Vad ska jag säga. Livet går fort framåt. Och det känns bra. Min lägenhet är i princip helt färdig. Några små saker som ska bort och några små saker som ska upp. Det enda. Sen att jag saknar kläder från Sverige. Det får jag helt enkelt leva med. Jobbet är härligt, goa arbetskamrater, mycket skratt. Allt är underbart! Har en resa till Sverige planerad efter jobb den 30 september. Och sen kommer livet antagligen bli ännu bättre efter den helgen. Hur kan man få ha sådan tur i livet? Jag kan känna att livet är en pain in the a*s sometimes, men det är väl bara som det ska vara. Jag menar... idag har jag inte gjort ett jota. Visst klockan är bara kvart över två och gick upp halv elva. Men som igår gjorde inte jätte mycket då heller. Och ändå är jag förnöjd? Är det bra eller dåligt? Jag hoppas nog det är bra, det känns så. Lyssnar på känslomässig musik och känner att jag är det. Men jag är ändå glad. Trots att tårarna rinner haha. Blir kanske så när man emotionellt går in i tv serier. Bara gråter då och det känns jobbigt just då, men senare är det skönt. Gråter kanske mycket men är det tillräckligt? Har nog mått för bra det senaste, trots att jag har kunnat vara trött på saker, irriterad.
Min väninna är nog en stor tröst för mig. Utan henne hade det nog inte varit på detta vis. Trots att det finns så många jag saknar och önskar att jag hade nära så är hon någon att luta sig tillbaka på, någon jag hoppas vet hur mycket jag bryr mig om henne.